Vad hände med barnperspektivet?
Vänsterpartiet står bakom förskolornas egen rätt att avgöra vad som fungerar i deras verksamhet. Det är de som känner barngruppen bäst. Det är de som kan avgöra om de har utrymme att förbereda och genomföra ett luciatåg, utöver den ordinarie verksamheten.
Att de flesta tycker att luciafirande i förskola och skola är ett mysigt inslag råder inga tvivel om. Men, det är också helt klart att det för många snarare skapar stress, oro och skam. Av de reaktioner som kommit efter förskolan Kärrbackens besked att ställa in luciatåget är det helt klart att de verkliga problemen som borde diskuteras hamnar i skymundan. I bästa fall av okunnighet, i värsta av ignorans.
Var är upproret mot att det faktiskt finns familjer i Motala som lever under ekonomiska förhållanden som inte ens möjliggör deltagande i luciatåg? Var är upproret mot att förskolornas redan pressade pedagoger ska tvingas göra saker utöver det som står i läroplanen? Och var är stödet för de barn, och vuxna, som mår direkt dåligt av bara tanken på att uppträda inför massa människor?
Och vad menar de som, helt utan grund, vill få detta till att handla om ett i raden av beslut som utarmar de svenska traditionerna. Det här handlar snarare om att bevara bland det finaste svenska vi haft, men som håller på att urholkas; jämlikheten. När det gäller hotet mot de svenska traditionerna kan jag meddela att jag själv, som trebarnsmamma, varit med om att en hel avdelning åkt på magsjuka strax efter ett lussefirande. Där kan vi snacka hot mot såväl jul som nyår, för många familjer!
Jag hoppas och tror, att det i de förskolor och skolor som väljer att ha luciatåg genomförs på ett sätt som funkar för just de barnen och de pedagogerna. Tycker föräldrarna där att det är ett positivt inslag, är det förstås en bonus. Men det här måste vara upp till varje förskola och skola att själva avgöra, utifrån barnens perspektiv.
Rebecca Roxvret,
tf ordförande Vänsterpartiet Motala