Att gå på en liten landsbygdsskola måste väl vara himmelriket! Att inte behöva trängas med massor av andra barn på en asfalterad skolgård. Att kunna springa runt i gräset och leka tafatt, vilket litet barn vill inte det?

Men för att undervisningen ska hålla den kvalitet som krävs idag, med behöriga lärare, möjlighet till fortbildning och utveckling, kanske det inte är det bästa om skolan är för liten?
Om man varit med och lagt ner ett antal skolor så vet man rätt väl hur reaktionerna från både föräldrar och personal kan bli. Oro för hur det ska bli och skönmålning av hur det varit gör att motståndet kan bli stort.

Under de år jag funnits med i Motala kommuns politiska värld har det avvecklats flera skolor, både inne i Motala och ute på landet. Min erfarenhet är att motståndet och oron lagt sig efter en tid och numera är de allra flesta nöjda med hur det blivit.

När det gäller Godegårds skola har det inte gått så lång tid ännu, men naturligtvis måste vi, som var med och bestämde att skolan inte fick vara kvar, ta reda på hur det blev för eleverna. Det är självklart att det måste göras en uppföljning nu efter den första terminen i de nya skolorna . Och då är det viktigt att alla som påverkats får komma till tals, både personal och föräldrar, men inte minst barnen själva! Hur är det att gå i en lite större skola? Har de hittat nya kompisar t.ex. Och är den nya skolan så mycket annorlunda, egentligen?

Uppdaterades: 08 dec 2018