Ett år på en friskola – en lärares berättelse

Hannes RunheimDenna berättelse börjar våren 2011 då jag tog examen som gymnasielärare med goda betyg. Stolt och positiv gav jag mig sedan ut för att möta världen och de elever jag ville inspirera. Jag fick jobb på en friskola, fantastiskt! Jag vill dela några erfarenheter från det året.

Skolan tvekade inte att lova eleverna mycket! De skulle inte bara bli kunniga utan även ”framgångsrika” och lära sig hur man blir en entreprenör. Eleverna kunde förvänta sig en professionell utbildning i toppklass!

När jag senare såg mitt arbetsschema blev jag fundersam, det var väldigt mycket undervisning, när skulle man planera alla lektioner? Likväl valde jag att stanna, jag trodde inte det kunde vara som det var.

Lektionerna jag höll avlöste ofta varandra utan paus. När första klassen gick ut, kom nästa in. Man fick ta med material till flera lektioner i rad. Skolan kunde dock uppvisa att eleverna fick mycket lärartid!

Hur gjorde de andra lärarna? Några  pratade om att de försökte klara arbetsbördan genom att rätta uppgifter under lektionstid och ”se till att eleverna hade något att göra”.  Många  kämpade för att ge eleverna den undervisning och det stöd de behövde trots att de inte hade tiden. Ett par veckor efter jag börjat gick en kollega in i väggen, och snart ytterligare en till. Påfrestningen av jobbet var mig övermäktig och sömnsvårigheterna kom farande. Jag mådde kort och gott uselt, riktigt uselt, och var på god väg att bli utbränd jag med.

Eleverna fick sina laptops som lovat. Dock kunde eluttagen hänga lösa från väggen i sina kablar och när fysiken gjorde ett experiment fick läraren själv hitta på materiel, exempelvis en toarulle med lite lindad metalltråd runt.

Ja, eleverna fick sina laptops, men fick de någonting mer? Fick de en skola där lärare ges chans att inspirera unga till att lära sig, växa och ta kliv ut i samhället? Eller fick de en skola där ett företag marknadsför hårt och sedan snålar in så mycket det går? Året kom och gick och jag likaså. Jag tänker med sorg på de elever som blev kvar.

Koncernen har ansökt om att få starta över 40 nya skolor men skolverket avslog dem alla med motiveringen att de ljuger i ansökningarna. Det stoppar dock inte dem, de har redan många skolor igång, och nästa år ansöker de igen, med nya, än vackrare formuleringar.

I höst är det val, ett vägval. Låt oss sätta stopp för detta utnyttjande av skolan, rösta vänster! Skolan är inte till salu.

Hannes Runheim
Folkhögskolelärare-Ung Vänster aktivist-Vänsterpartist

Du gillar kanske också...

%d bloggare gillar detta: