Surt, sa räven

När jag läser de moderata EU-parlamentarikernas angrepp på mig i Motala& Vadstena Tidning så inser jag hur upprörda de tydligen är över att en vänsterpartist och EU-motståndare lyckats få inflytande och tunga uppdrag i EU-parlamentet.
Surt sa räven, här har moderaterna länge varit lydiga och snälla mot EU:s beslut, tackat och tagit emot EU:s makt över medlemsländerna och så kommer en kritiker och vänsterpartist att i stället få stort inflytande i parlamentet. Jag förstår att det känns jobbigt. Däremot är det naturligtvis inget skäl att komma med påståenden som inte är sanna.
Jag förstår att det kan vara svårt för lydiga ja-sägare att en kritiker till EU:s överstatlighet direkt blir vald till presidiet i ett utskott, blir ordinarie ledamot i ytterligare ett ”tungt” utskott, nämligen inre marknaden som handlar om hela ”gamla EG”. Dessutom blir hon vice president i sin politiska grupp.
Inte endast att hon får detta inflytande och möjlighet att arbeta, hon arbetar också intensivt och får göra betänkanden. Redan första året har hon/jag fått uppdrag att göra ett eget initiativbetänkande i kvinnoutskottet, gjort ett betänkande i inre marknadsutskottet om en stor politisk fråga som förslaget till hamndirektiv, och ytterligare ansvarat för ett betänkande i kvinnoutskottet.
Men kära kolleger, jag sitter inte i parlamentet, jag jobbar i parlamentet.
Dessutom gör vi vänsterpartister exakt det som vi sa inför valet till EU-parlamentet att vi skulle göra. Vi kombinerar vår EU-kritik genom att motarbeta alla förslag om att ytterligare öka EU:s makt över medlemsländerna, men när de beslut som måste tas i EU på grund av att vi är EU-medlemmar, mot vår vilja, så arbetar vi för att de ska bli så bra som möjligt.
När det sedan gäller mitt betänkande så undrar jag om de moderata EU-parlamentarikerna ännu har lärt sig skillnaden mellan lagstiftning och resolution. Jag skulle aldrig lämna ett betänkande – som det om genusskillnaderna i vården – som skulle öka EU:s makt över något berört område. Däremot tar jag tillfället i akt – och det är det man kan använda resolutioner till – att uppmana EU:s medlemsstater att själva ta initiativ för att kunna arbeta emot att kvinnor bevisligen får sämre vård än män.
Till exempel visar studier om hudsjukdomar från Sverige att mäns behandling kostar 61 procent mer än den behandling kvinnor får vid samma typ av sjukdom. Kvinnor får vid hjärtsjuk- domar vänta längre på ambulans, de får färre gråstarroperationer, forskning om nya mediciner styrs av männens behov.
Jag uppmanar i resolutionen att medlemsländerna själva tar initiativ till att kartlägga vården genom könsuppdelad vårdstatistik och att vårdpersonal får utbildning på området.
En sak stämmer i moderaternas artikel. Betänkandet röstades ner. Det beror på att högern hade stora framgångar i valet till EU-parlamentet, både i de gamla och nya EU-länderna. Konservativa ledamöter skäms nu inte för de åsikter som inte hörts i svensk politik sedan 50-talet.
Jag har hört vissa säga helt öppet under debatten i plena att kvinnor ska stå vid spisen, att abort borde förbjudas och att preventivmedel är av ondo.
Svensk högerpolitik brukar inte vara så bakåtsträvande. Men den här gången röstade till exempel moderaterna emot förslag som i svenska öron är svårt att ifrågasätta.
Genom att stödja mina förslag hade parlamentet kunnat säga: ”Vi är för jämställdhet. De som är emot abort, preventivmedel och kvinnor i arbetslivet är bara en minoritet”. Men de moderata ledamöterna valde att rösta för kvinnoförakt.
Men om man arbetar intensivt så kan man vända nederlag mot seger! Några dagar efter röstningen om mitt betänkande fick jag kvinnoutskottet att av sina medel för forskning anslå 50 000 euro till att kartlägga könsdiskriminering i vården och unga kvinnors hälsa.

Eva-Britt Svensson
EU-parlamentariker (v)

Du gillar kanske också...

%d bloggare gillar detta: